Det bästa med tentaperiod: Typ att jag inte måste pendla till Skövde varje dag.

Det bästa med tentaperiod och solsken: Man kan plugga och sola samtidigt = glad tjej!

Det bästa med tentaperiod, solsken och kompisar som pluggat samma sak: Man kan sola, plugga och bli förhörd samtidigt som man umgås! Vilket är exakt vad jag ska göra idag faktiskt. Evelina dyker upp här sedan och har lovat att förhöra mig på fysiologin. Vi ska även checka in Estelles dop, och antagligen käka nåt gott också.

Där har ni min tisdag! Den börjar nu, med pannkakor.

- Hur mycket älskar du mig? Tillräcklig för att följa med och se kent i sommar?

Han kan ju inte svara nej på det, liksom. Nu håller jag tummar och tår för att han ska ta sitt förnuft till fånga och följa med. Jag menar - hur roligt hade vi inte på den förra konserten vi var på? Gessle 2007? Illkul! Dags att göra en uppföljning av den.

Vi är många kent-fans som tror att den här låten kan vara skriven om Breivik, eller som en hyllning till offren på Utöya. Det var det första jag tänkte på när jag hörde låten, och diskussionerna om det går varma på kents hemsida. Hur det än ligger till med den saken så är det en fantastisk låt, en av de bästa på nya skivan. Och det finns nästan inget jag hellre vill än att se kent i sommar! Funderar på att köpa en biljett och dra dit själv, och bara njuta av Sveriges bästa band. Åh, ljuva tanke alltså! Hursom, lyssna på låten, se videon! You won't regret it.

- Vi sprang och sprang och sprang, tills en av oss stannade och sa: "Vi är på en ö. Vart ska vi springa någonstans?".

Så oerhört tragiskt.

Ja. Jag ville mest få ut min frustration över dumma människor.

Det började med att veterinären bedömde Eira som en osäker hund (vilket för det första inte är alls konstigt med tanke på att hon är på ett nytt ställe, möter en ny människa som tar tag i nackskinnet på henne och ger henne en spruta, och för det andra har jag aldrig hört någon benämna henne som osäker innan), och direkt tog på henne en munkorg. Det gjorde ju inte att hon blev mindre stressad, direkt. Detta alltså utan att ha hälsat ordentligt på Eira, eller låtit Eira hälsa på henne. Sedan bestämde hon sig för att Eira skulle minsann inte få något lugnande, utan det skulle gå att klippa klorna på henne ändå.

Så hon tar in ytterligare två veterinärer och en praktikant för att trycka ned henne mot marken när veterinären klipper klorna. Och så som Eira skrek, ylade och vred sig har jag aldrig sett eller hört henne göra förut. Att se paniken i hennes ögon, när hon tittar på mig och bara skiker, och blir nertryckt av fyra för henne okända människor, det var bland det värsta jag varit med om. Så det slutade ju med att jag stod och grät och bad dem sluta. De tyckte jag var jättetöntig, men det skiter jag i. Inget djur ska bli behandlat så. Så Eira fick en lugnande spruta (de frågade om jag trodde det räckte med en för en 25 kgs hund, öh? Hon väger 40 kg, så jag protesterade igen), och fick somna i mitt knä. Bara att se sin hund nedsövd och så lealös är hemskt. Sedan kom det in en annan veterinär och klippte och filade hennes klor och sedan fick Eira en vakna-spruta. Jag satt med henne tills hon vaknade, och då ville hon inget annat än därifrån. Hon gnyggde och stretade mot dörren, så jag skyndade mig att betala för, vad veterinären benämnde "den kaotiska kloklippningen" (vems fel var det då?), och så åkte vi hem.

Jag kommer aldrig att åka till den veterinärkliniken igen, eftersom de uppenbarligen inte vet hur man behandlar djur, och jag hoppas av hela mitt hjärta att Eira inte har tagit skada av det här, för det har jag gjort. Nu ska jag pussa på min älskade tjej och krypa upp i soffan och gosa med henne hela kvällen. Älskade skruttfia!

Inte ofta jag hinner blogga på morgonen nu för tiden. Och det hinner jag egentligen inte idag heller. Borde äta upp min frukost, fixa håret och sedan åka till tåget. Idag har vi föreläsningar om mag-tarmkanalen i fyra timmar. YIHA! Dock piggas det nog upp av att vi ska käka på stan, några brudar i klassen. Ser fram emot det! Jamen det var väl ungefär vad jag hinner med nu. Ha en bra dag!

1. Folk i min klass som säger "Alltså, det är nog läge att börja plugga på Anatomi/Fysiologi-tentan nu." Då har vi hittills haft EN föreläsning i ämnet (som jag missade, eftersom läraren fick feeling och körde den på förmiddagen när jag var sjuk och den egentligen skulle varit på eftermiddagen, då jag kom till skolan), och tentan är den 1 juni. Förstå hur mycket det är att plugga till den då! Vart ska jag börja? Åh, tentastress är not in my heart.

2. Att jag vet att jag borde plugga men allt annat verkar mer lockande.

3. Att jag inte vet vad jag ska börja med; inlämningsuppgiften i fysiologi? Studieuppgiften i etik? Tentaplugg i fysiologi?

4. Ja, plugg överlag.

Den började skitdåligt med att jag skulle ta tåget 7:15 till Skövde och innan dess köpa ett nytt tågkort. När jag kommer till centralen är biljettkassan helt sonika stängd. Så jag går in till pressbyrån, där 15 andra står i kö före mig för att köpa ett paket cigg, en cola eller en chokladbit. Så givetvis missade jag tåget och fick ta bilen, inte bra att köra när man är tröttare än en omsprungen gnu, men what to do?

Väl i skolan stod KTC (kliniskt träningscenter) på schemat, och basal hygien. Vi skulle, på varandra, utföra övre och nedre tvätt (ja, med kläder på), blöjbyte, påklädning i säng, byta lakan i sängen när patienten ligger där och även köra ett varv i korridoren med sjukhussängen (med patient i). Ni hör ju. Det blev bara flum faktiskt, haha. Speciellt när jag var patient, Linda & Marta ska vända mig i sängen, och Linda vrålar:

- JÄVLAR VAD DINA BYXOR ÄR GENOMSKINLIGA!!! Eh... jag menar... du har svarta trosor va?

Hahahaha, vilken perfekt ssk-kommentar.

Efter två timmars lunch med skratt, typiskt sskstudentsnack, lite fika och uthämtning av tentor var det dags för dagens andra KTC-övning; Hjärt- och lungräddning. Jag skämtar inte när jag säger att det är bland det jobbigaste man kan göra. Jag har gjort så många hjärtkompressioner att händerna är helt ömma. Samtidigt som vi fick öva fick vi se på en instruktionsfilm med en dödligt jobbigt hurtig instruktör, som glatt säger:

- Nu utövar vi HLR under två minuter!

Och Linda väser: Skjut mig!

Hon förklarade i två ord vad hela gruppen kände just då.

Väl tillbaka i Falköping skulle jag bara springa in på apoteket och hämta ut värktabletterna jag fick utskrivna igår (efter två timmar på jourcentralen), då jag fått tillbaka min halsfluss men de inte vill ge mig mer penicillin. Givetvis är det störningar i apotekets datasystem och jag fick vänta en halvtimme. Efter det sprang jag in på Djurmagazinet och köpte en leksaksgris till Eira, som fyllde ett år i helgen. Hon har haft en sån innan, och älskat den, men den gick sönder. Jag ville ge henne en ny i födelsedagspresent (ja, kalla mig nördig) och pungade ut 65 spänn för latexgrisen. Väl hemma var den superkul i hela 15 minuter innan hon hade bitit huvudet av den och dragit ut all stoppning.

HEJA TISDAG! Tror jag går och lägger mig nu.

- Tror ni hon äter toscakaka?

Jag: Det gör hon alldeles säkert, men herregud, du ska ju inte ge henne av den här goda...

Farmor: JOOO, men jag kan väl få skämma bort henne lite?! Ja, det gör jag nu.

Och så skär hon ner en stooor bit nybakad, underbart god toscakaka och ger till hunden, haha.

Farmor är dessutom en mästare på oneliners. Hon berättar att hyresgästföreningen brukar bjuda på kaffe varje söndag, men hon tycker inte om att gå dit. Jag frågar varför:
- Äh, det är bara massa pensionärer där. De baaara klagar. De har ont där, och de är sjuka. Nä, det är ett himla gnäll. FY FAN!

Jag älskar verkligen gamla människor, farmor in particular. 

Jag har börjat min skärtorsdag med att påskpynta lite, sydde om en duk vi köpte igår bl a. För igår hade mamma och jag shoppingdag i Jönköping! Inte för att jag hade så värst mycket pengar att shoppa för, men jag kom ändå hem med ett par byxor, en tröja, två linnen, två par solglasögon och ett torrschampoo. Inte illa pinkat för en fattig student. Nu sitter jag ialf i soffan och samlar kraft för att gå ut en sväng med Eira, som ligger här bredvid. Peppar, peppar så är hon rätt lugn nu faktiskt. Hon fyller ju ett år om ett par dagar, och är inne i den värsta ettårstrots-fasen ever. Herregud vad jobbig hon är! Men, det är bara att bita ihop och ta sig igenom, det är ju inte helt lätt att bli tonåring, as we all know.

I eftermiddag ska vi åka till farmor, det ska bli riktigt mysigt. Jag älskar påsk! Det är en såndär ganska kravlös högtid när man bara kan chilla runt, umgås med de man tycker om, äta godis, påskmat, dricka vin - ja, bara mysa över en långhelg helt enkelt. Det är precis vad jag ska göra iallafall.

Jag mår käss. Har dragit på mig halsfluss, och började penicillinkuren idag. Penicillin må vara bra, men det smakar skit och gör att jag mår illa. Hoppas på att det tar det värsta av symtomen snart bara, för jag kan inte svälja, inte sova, inte gäspa, inte hosta, inte skratta och inte prata särskilt högt. Har levt på glass och vatten de senaste dagarna, men hör och häpna; idag har jag ätit nyponsoppa och klimp, SAMT mosad potatis och mosade ärter blandat med sås. Vilken fest!

Jag har spenderat dagen framför facebook-chatten och chattat med min studiegrupp som befunnit sig på högskolan och jobbat stenhårt med en gruppuppgift som vi har redovisning på på fredag. Duktiga tjejer! Nu har de dock gett upp för dagen, så nu tänkte jag kasta mig i soffan och smutta på mitt lilla glas med proviva.

Det var dagens uppdatering från the Lager residence, har ni tur hörs vi imorgon igen.